Related Paintings of unknow artist :. | Margarine Eriksdotte | Scene from the Commedia dell'Arte | Virgin of Mercy with Three Saints | Painting of John the Baptist, | den unge napoleon bonapaere |
Related Artists:
Naldini, Giovanni Battista
Italian, 1537-91 was an Italian painter of a late-Mannerism in Florence. His first apprenticeship (1549-57) was in the studio of Jacopo Pontormo. He went from Rome for a number of months following 1560, and was recruited to work for Giorgio Vasari in 1562. He painted two crowded, mannerist canvas for the Studiolo of Francesco I in the Palazzo Vecchio: the Allegory of Dreams and the Gathering of Ambergris. He supplied altarpieces to Santa Maria Novella and Santa Croce. He painted an altarpiece of Calling of Saint Matthew for the Salviati Chapel in San Marco, where he worked alongside Francesco Morandini. Ultimately, he is aptly described by Freedberg as displaying work distantly derivative from the style of Andrea del Sarto, as expressed by Naldini's two mentors and Sarto's two pupils: Pontormo and Vasari.
Rembrandt van rijn
1606-1669 Dutch painter, draughtsman and etcher. From 1632 onwards he signed his works with only the forename Rembrandt; in documents, however, he continued to sign Rembrandt van Rijn (occasionally van Rhyn), initially with the addition of the patronymic 'Harmensz.'. This was no doubt in imitation of the great Italians such as Leonardo, Michelangelo, Raphael and Titian, on whom he modelled himself, sometimes literally. He certainly equalled them in fame, and not only in his own country. His name still symbolizes a whole period of art history rightfully known as 'Holland's Golden Age'. In 1970-71 a great exhibition in Paris was devoted to it under the eloquent title Le Si?cle de Rembrandt. A century before, a popular work of cultural history by C. Busken Huet referred to the Netherlands as 'the land of Rembrandt'. His fame is partly due to his multi-faceted talent. Frans Hals was perhaps at times a greater virtuoso with the brush but remained 'only' a portrait painter. Vermeer may have excelled Rembrandt in the art of illusion but was less prolific. Rembrandt was not only a gifted painter but also an inspired graphic artist: he has probably never been surpassed as an etcher, and he often seems inimitable as a draughtsman. His subjects reflect his manifold talent and interests. He painted, drew and etched portraits, landscapes, figures and animals, but, above all, scenes of biblical and secular history and mythology.
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).